Ett inlägg i debatten om mobilfria zoner

Tänk vad skönt att slippa höra de värsta dumheterna, ljuva tanke. 

Min första impuls är att slita mobilen ur hans hand, slänga den på tunnelbanevagnens golv, stampa på den tills det bara återstår små smulor och vråla i hans öra så han får tinnitus; väx upp! Tur att nästa tanke hejdar min första impuls; ”så kan jag ju inte göra, han är bara ett omoget barn i en vuxen mans kropp och jag är en medelålders tant som vet bättre att uppföra mig”.

Vad var det då som upprörde mig så? Jo, när den unge mannen, med den svarta sotarmössan långt neddragen över pannan, för femte gången kallat tjejer han tydligen har träffat ”slynor” som bara är till för att kn****s för att k*k*n ska få motion. Blev det hela en gnutta för mycket.

När jag lugnar ned mig inombords känner jag bara en stor tomhet. Här sitter en ung man på väg in i vuxenlivet och som på riktigt verkar tro att han, är tvungen att säga dessa saker högt i sin mobil på tunnelbanan fem gånger för att på något, obegripligt, sätt verka vadå för nåt?  Manlig?  Eller vad det nu är för grumliga tankar som simmar runt i hans unga hjärna, men att det i verkligheten bara känns platt och pinsamt å hans vägnar och han egentligen borde skämmas ögonen ur sig.

Till sist blir det hela bara löjligt skrattretande och jag hör ordspråket ”den som skrattar först, skrattar sist”, i mitt inre, men i bemärkelsen; ”den som skrävlar mest, får ligga minst”. Jag tänker också att han, förhoppningsvis, om så där en 20 år, när han själv kanske har en dotter, och när han stiger in i en tunnelbanevagn och hör en ung man sitta och prata med polaren högt i mobilen om alla j**la slynor som bara ska, k-ordet här igen, denna gång förstår hur löjeväckande omoget det hela ter sig och bara som första impuls vill slita mobilen ur hans hand, slänga den på tunnelbanevagnens golv, stampa på den tills det bara återstår små smulor och vråla i hans öra, så han får tinnitus; väx upp!

Fast bara som första impuls och som nästa handling istället lägga armen runt den förvirrade unga mannen, som är i akut behov av vägledning, och fråga om de ska ta en kopp kaffe ihop för att snacka om manlighet, hur svårt det kan vara att hitta sig själv när man gått vilse och hur man kan välja att inte prata nedsättande om kvinnor.